Televerket (numer PTS men jag kallar dem för enkelhetens skull "televerket") har som myndighet bl.a. till uppgift att dela ut tillstånd för radiosändare och att se till att lagar och regler rörande radiosändare efterlevs.
Nu är det så att (då) var det bara Sveriges radio som hade tillstånd att sända rundradio och all annan form av rundradio var således förbjuden och kunde leda till fängelsestraff i upp till två år (radiolagen $2 och $10). Självklart ville televerket inte sätta någon i fängelse utan strategin var mer att ta sändarna och på så sätt "svälta" ut piraterna, men visst en hel det pirater åkte dit och fick förklara sig i rätten. Så vitt jag vet blev det alltid (bara) böter och som i något fall var ganska högt (60 dagsböter). Pejlarna ville åt sändarna och brydde sig inte så mycket åt programmens innehåll även fast några innehöll ilska påhopp och andra otrevligheter.
I teorin är det enkelt, när en anmälan skett till polisen begär de hjälp av myndigheten att lokalisera den illegala sändaren som således beslagtas.
I praktiken sker dock polisanmälan av televerket (om inte polisen är med förståss) i samma sekund som sändaren är lokaliserad. Hur går det då till när televerket pejlar in en radiosändare då ? I början hade televerket ingen riktigt ändamålsenlig utrustning och det var givet att amatör pejlarna hade försprång. Man förbättrade löpande sin utrustning och idag använder man flera fasta pejlar (Rohde & Schwarz) som på delar av en sekund presenterar sändarens position på en digital karta. Dessa pejlar är mycket noggranna men reflektioner och andra lågutbrednings-tekniska faktorer påverkar resultatet negativt; en precision på några tiotals meter är dock vanligt. Nu vet man alltså i vilket hus, eller i varje fall vilket kvarter, sändaren befinner sig i. Nu tar de mobila pejlarna vid. De är lika avancerade som sina fasta motsvarigheter och finns monterade i olika typer av fordon, glöm det där med orange televerksbuss med pejlram på taket ! Att leta sig fram till en sändare tar i princip bara den tid det tar att åka bil, man håller alltså inte på med någon mobil krysspejling utan kör "rakt på".
Det som är svårt är att hitta själva sändaren, eller rättare sagt antennen, när man är mycket nära. Är sändarutrustningen synlig är det självklar inga problem men piraterna försöker ofta gömma sina saker. Det bästa exemplet på detta är nog Radio Copyright Så här ser en typisk sida ut i kontrollstations loggbok över pirater
Här ovan ser vi en dopplerpejl (i toppen), kontrollstation i Sköndal samt inredningen i en av pejlbilarna med olika mottagare, pejl osv.
Så här i efterhand kan man fundera på om piraterna hade någon betydelse för televerkets utveckling ? Svaret är tveklöst att så var fallet. All uppmärksamhet runt de första piraterna gjorde att televerket var tvungna att satsa pengar på dopplerpejlar. Denna utrustning har senare har kommit till användning vid andra typer av störningslokalisering.
