Här ser vi en portfölj med ovan nämnda utrustning som göres klar för sändning och uppsättning av antenn (foto Arnfinn Hovland)
Antingen körde piraten direkt eller så spelade de in sina progam på band för att slippa vara närvarande vid sändaren om pejlarna skulle komma. Bandet spelades upp i en bandspelare som var kopplad till sändaren. Efter sändaren hade de flesta ett slutsteg för att höja effekten och på så sätt nå längre med sin sändning. Om man var smart hade man en "ståendevågmeter" (SWR-meter) inkopplad efter slutsteget för att se att antennen fungerade som den skall. Efter mätaren används en bit koaxialkabel för att mata antennen som oftest satt uppsatt i ett träd eller på taket av ett hus.
Många hade även byggt någon form av automatik som stängde av sändaren när programmet var slut, på så sätt kunde man hämta utrustningen långt efter själva utsändningen. Ett litet (motorcykel) batteri användes oftast som drifkälla.
Här ser vi en portfölj med ovan nämnda utrustning som göres klar för
sändning och uppsättning av antenn (foto Arnfinn Hovland)
Exempel på andra sändarväskor