PIRATRADIO

 

Som radiointresserad blev jag redan i unga år varse om att det fanns radiopirater, dvs rund-radiostationer som sände illegalt. Några stationer sände ifrån båtar utan för den engelska kusten t.ex. Radio Caroline och Radio Veronica. Den mest kända "radiopiraten" i Sverige är nog Radio Nord som faktiskt inte var radiopirat då de slutade innan "lex radio nord" gjorde dem olagliga.  Jag var dock mer intresserad av de stationer som sände på FM-bandet  i Stockholm och jag lyssnade mycket på sånt. Det kunde vara lokala hobbyprojekt eller reklamfinansierade seriösa försök att "knäcka radiomonopolet".   Om dessa små stationer egentligen påverkade beslutsfattarna mot den privata rundradio vi har i dag skall jag låta vara osagt men tillåt mig tvivla. De flesta var trots allt "bara" teknik och musik intresserade ungdomar som hade skoj.

Intresset för radio växte och jag  började sända lite själv (när,var och hur är dock en väl bevarad hemlighet!), jag blev radioamatör, jag började jobba med radio (bl.a. som piratjägare ! på PTS). I nuläget är det tunt med FM-pirater, men är du intresserad av vad som händer på kortvåg så sök på nätet.

Skulle du ha kommentarer, hitta något fel, eller har mer information så maila gärna mig; det. samma gäller om du inte vill vara med eller ha dina alster omnämnda på dessa sidor Eller så kan ni lämna en hälsning i gästboken !

Under åren har jag samlat på mig information om Stockholms radiopirater för att skriva en bok i ämnet, ett ambitiöst projekt som blev nedprioriterat då barnen kom...    Denna del av vårat kulturarv är för intressant för att glömmas bort så jag lägger nu ut lite på nätet.  Många stationer har jag hört själv, andra har jag fått inspelningar på. Jag har av olika anledningar kommit i kontakt med flera av radiopiraterna, privatpejlare, "televerkspejlare" och intervjuat dem. Andra källor är dagspressen och specialtidningar t.ex DX- Gnistan, Frekvens och inslag i riks och närradio. Ämnet är för stort att presentera på en sida och jag har därför valt att delat upp den. Först lite historia om stationerna sedan lite om Tekniken runt piratsändarna som förtjänar en egen djupdykning, likaså vilka pejlarna var och vad de gjorde. Avslutningsvis lite om pirat-TV Det tål att påpekas att all radiosändning kräver tillstånd från PTS. Denna information får ses som en historisk återblick och inte som en uppmaning till lagbrott!

Låt oss starta med pirater som började sända på 70-talet för att sedan i del 2 titta på 80-talet. Först ut var Radio 88. Det som kanske inte är så känt att det fanns minst tre stycken stationer som kallade sig Radio 88, låt oss ta dem i kronologisk ordning. Där du ser den här symbolen finns det korta exempel på hur de lät.

Den kommersiell Radio 88
(1972)

 

 

Sändaren byggdes av två elektronikingenjörer direkt för Radio 88 och var avancerad för sin tid. Bandspelare, sändare, buffertsteg, slutsteg och timer. Mer behövs inte. Den hade bl.a. transistoriserat slutsteg med transistorn BLY90 som på den tiden fortfarande var en prototyp men man kunde specialbeställa från Holland. Sändaren var inbyggd i en väska och hade ett fint Televerksklistermärke. Det hände att man gick runt med den på stan under själva sändningen men det vanligaste var att men använde den (mekaniska) timern för att stänga av sändaren efter programmet. På så sätt behövde ingen vara kvar på sändarplatsen utan utrustningen kunde hämtas senare. Man använde även omtrimmade taxisändare (AGA Natu). Mer om sändare under Teknik.

 

 

En talesman från Radio 88 intervjuades i Kvällsöppet-programmet i TV2  den 17 mars 1972. Stationen visade upp en seriös sida med uttalade kommersiella ambitioner. Efter en tid började började stationens grundare (Anders B) känna av sitt samvetet och påverkan från närstående gjorde att man slutade med programmen. Anders bodde då i kollektivet Ornässtugan och där gömdes sändarutrustningen. Den höll på att glömmas bort men som tur var skulle den komma till användning igen.

 

 

 

 

Den mest kända Radio 88
(1973)

Denna Radio 88 är även känd som studentradio och den börjande med ett telegram Tidningarnas telegrambyrå (TT) fick den 21/2 1972 ett telegram från Radio 88:s presstjäns/PR-sektionen undertecknat av Herr Grep gm. handsekreterare Spik.         I Ornässtugan (se ovan) bodde även Kjell och Björn  De tände på idén om en egen rundradiostation och började den 14 januari 1973  sända egna program en gång i veckan på söndagar klockan 21.00. Man hade planer på att även börja sända på Onsdagar men så vitt jag vet blev det aldrig av.

Med Fats Wallers "I'm crazy about my baby" som signaturmelodi ville man göra ett "eterns klotterplank". Man kan konstatera att programmen var ganska vänstervridna och långt borta från kommersiella tankar om fri radio. Man skulle sända alla de bidrag man fick sig tillskickat till " poste restante Stockholm". Då man nu inte hade några reklamintäkter fick man själva spela in programmen hemma. Programmen innehöll förutom musik, radio teater och  samhällskritisk även en hel del politisk satir, man bedrev bl a en hatkampanj mot Folkpartiet. Lyssnarna kunde under programmet ringa till olika telefonkiosker som Radio 88 bevakade. Man bad lyssnarna om inslag och programförslag men fick inte in speciellt många.     Tidningarna blev mer nyfikna och började betala för intervjuer. I dessa lät det som Radio 88 var en stor organisation och man ondgjorde sig över radiomonopolet etc. På de bilder man ser är det ibland helt annan utrustning än den man använde, bara för att vilseleda den lede fi. Man gjorde i programmet reklam för bl.a. Tavernan i Bergshamra dit piraterna gick och drack öl efter sändningarna. Dit kom också amatörpejlarna och de blev snabbt bekanta med varandra. Några av amatörpejlarna, som i många fall jobbade på Televerket (dock ej med piratpejling), kom att hjälpa Radio 88 med sändarteknik etc. Den 25 mars sände Radio 88 hemifrån en av "televerkarna" i Bergshamra.

 

 

 

Den 11:e mars började programmet  med att två personer sade sig sitta i stadshustornet och sända. Detta var utomordentligt roligt för vad piraterna inte visste var att nedanför Stadshuset  stod polisen och televerket med sina bilar "kylare mot kylare" och planerade kvällens jakt. Samtidigt kommer två av televerkarna, försenade till mötet, springande från Stadshuset med påsar och väskor precis efter det att sändningen börjat. Det sägs att misstänksamheten var stor ! Radio 88 gjorde naturligtvis allt för att inte bli tagna av Televerk och Polis. Man gick runt och sände med utrustningen i attachéväskan, man hade sändaren i en bil (Volvo PV) som man åkte runt i och ställde sig på höga platser med. Den fast monterade antennen gjorde att täckningen blev bra. Man hade en supporterklubb dit man kunde skriva eller ring hos en excentrisk ballongflygare. Polisen besökte hans husbåt men hittade naturligtvis ingenting .

Myndigheterna hade jagat Radio 88 intensivt utan resultat men nu gjorde Radio 88 misstaget att sända från samma ställe två gånger i rad.  Första gången var den 8:e april 1973 då man sände sitt 13:e reguljära program från Högbergsgatan 26 B. Piraterna kunde bara stå och se på då deras fina  sändare bars iväg av televerket och polis. Man lyckades dock få fram en gammal tung AGA rör-sändare och fortsatte sända. Brist på tid och ork gjorde att de återigen den 6/5 1973 inte flyttade sändaren utan lät den vara kvar vid Stortorget (Skomakargatan 24 B) i gamla stan där man sänt två gånger innan. Detta gjorde det lätt för myndigheterna. Två poliser grep Kjell som var kvar för slå av sändaren.

 

Pejlarna som hjälpt piraterna hade dock hunnit bygga en ny sändare och Radio 88 sände två gånger till då man upplyste om att man skulle ta ett sommaruppehåll. Den sist sändningen gick ut i etern den 20:e maj från Observatorielunden. Man hade då sänt från bl.a. Solna, Nacka, Bergshamra, Mosebacke- torg, Rådjursstigen, Moderna- museet, Östermalms polisstation (!) och Högbergsgatan.   Man återkom dock under namnet Folkets Röst i juni -73. Nu för att kommentera den för stunden aktuella, och höger-politiska, piraten Radio Sverige.

 

 

 

Så var det dags för domens dag. Kjell Höglund erkände sin "Samhällsomstörtande verksamhet" och dömdes till 40 dagsböter á fem kronor.  Ett högt straff men det är ju trots allt en "bitter blues"...

Stadsmakten hade nog förväntat sig en stor välorganiserad organisation, istället hittade man några radiointresserade ungdomar, eller som riksradion uttryckte det i radiodokumentären "Musen som röt": Radio 88:as lejonvrål hade väckt den björn som sov, man drog ut på jakt med elefantbössor. Allt man fann var en liten mus.

 

Då var det slut på Radio 88, eller?

 

Nu trodde många att historien om Radio 88 var slut men icke. Hur många från den "gamla Radio 88" som nu var inblandade vet jag ej men uppenbart är det nya förmågor som kör vidare. Med en än mer vänstervridna program och uppenbart med teknisk uppbackning kämpade man på.  Även Televerket kämpade på och lyckades allt oftare även om man ibland hade tur vilket framgår av denna polisanmälan. Tyvärr lite dålig kvalitet då stencilen bleknat (någon som minns lukten!)

 

Här kan man lägga märke till att man gått över till en rundstrålande horisontal-polariserad antenn. Måhända fick de "krulliga ungdomar" hjälp med denna, inte helt triviala, konstruktion av någon radioamatör. Radio 88 hade bra kontakt med radioamatörerna som ofta var ute och jagade pirater för skoj skull.

Radio 88
(1974)

Vid just sändningen i Norrtälje åkte man fast under mycket buller och bång. Ömsesidiga anmälningar om misshandel och förstörda kläder. Och ännu en sändare till Televerket.

Efter rättegångar, beslag och böter försvann så Radio 88 från etern men minnet av Stockholms första FM-pirat lever vidare

 

 

Radio 89 Samtidigt som Radio 88 sände fick de konkurrens av stationen Radio 89. De greps av polisen sedan de sänt tre veckor från samma höghus i Täby

 

 

Radio Sverige (1973)      Med åsikter ute på högerkanten startade Radio Sverige sina sändningar 24 maj 1973. De sände på 88 MHz på måndagar, tisdagar, torsdagar samt fredagar och hade tänkt fortsätta fram till valet i september. Med politisk propaganda riktad mot socialdemokraterna, radiomonopolet och Aftonbladet försökte man få en borgerlig regering i riksdagsvalet. Programmen spelades in i en lägenhet på Östermalm som ägdes av (en ovetande) Grynet Molvig. Man använde professionell utrustning och lyckades hålla sig undan för televerk och Polis. Radiostationen finansierades med bidrag från privatpersoner och eventuellt också med pengar från näringslivet. Som motvikt till högerindoktrineringen sände stationen Folkets Röst kommentarer på samma frekvens direkt efter Radio Sverige.

Med utrustning från den person (från televerket) som hjälpt Radio 88 sändes 7 program från avskilda skogsområden runt Stockholm enligt följande: 73-06-06    Väsby 73-06-10    Estbröte (en ö i Mälaren) 73-06-17    Vaxholm 73-06-24    Värmdö 73-07-01    Masmo 73-07-08    Bogesund 73-07-15    Tornberget   Man gjorde reklam för bl a sexklubben "Funny Girl" och "Annas restaurang" på Flemminggatan dit man uppmanade alla intresserade att gå för att träffas efter programmet. Ett 5o-tal personer brukad dyka upp, bl.a. äldre gentlemän i överrock och hatt.

De hade den 17/6 en tävling kallad "Bilrallyt" där första pris var en bil. Bilen, en folkvagn, stod placerad på Långholmen och lyssnarna fick ledtrådar i varje program. Lyssnarkontakter sköttes av en supporterklubb, belägen på en husbåt i Mälaren; alltså samma supporterklubb som tidigare skött Radio 88:as lyssnarkontakter. Man kunde skriva till dem på adressen Fack 1, 10073 Stockholm alternativt ringa 759 0233. Sommarpiraten blev mest känd för sina extraordinära inslag med kända personer. Under pseudonymen "Leif Gustavsson" gav sig en medarbetare på stationen ut och lyckades med konststycket att få intervjuer med bl. a Lennart Hyland, Pingstpastorn Stanley Sjöberg, Artisten Eva Bysing och gamla kungen.     En rolig (och kanske otrolig ?) historia jag hört om Sommarpiraten är att de vid ett tillfälle då inte sändaren fungerade flög, med privatflygplan, ut till Möja för att få den lagad av den semestrande (?) teknikern… Sändaren var för övrigt en AGA rörsändare som sände exakt på 88,56 MHz (24*3,69) och men använde en 5 elements riktantenn.

Radio Mälarpiraten
(1974)

21 juni 1974 dök Radio Mälarpiraten upp. För att protestera mot radiomonopolet och för att ge Sveriges radio konkurrens skulle man från en luftburen sändare berika lyssnarna med popmusik på 88 MHz. Alltså packade man sändare, timer, batteri, antenn och bandspelare i en låda som man med hjälp av fyra väderballonger lyfte upp till 2000-3000 meters höjd. Från denna höjd hade man hoppats på en räckvidd på 20 mil. Idén var nog bra, men någon succé blev det aldrig. En ballong gick sönder och vid ett annat försök senare i månaden så drev ballongen iväg men det gjorde även sändaren och programmet sändes på en annan frekvens. Bakom Radio Mälarpiraten fanns några av de som var aktiva i Radio 88. Ballong- konceptet skulle senare komma till användning för Radio Maranata.   Här bredvid polisanmälan om brott "i luftrummet ovanför Stockholm".

Radio Maranata

(1976-1977)

	Med en mycket brummande rörsändare försökte Maranatas grupp AUL (arbetsgruppen utanför lägret ?) kalla omvärlden till frälsning. För att citera en av piratradiorapportörerna, "de sände inte bara i Stockholm, även andra orter drabbades.."

Bilder på sändarutrustning och privatpejlarna som hittade den bakom Lövlundsskolan, Gubbängen 76-03-10. (foton Flamingo och Polisen)

Polisen var tacksam för privatpejlarnas hjälp. Imsen själv skickade TELEX (detta var före mail och FAX) till privatpejlarna och meddelade domen.

Nåja..

Här bild och teknisk undersökning av den sändare Maranata använde i Västerås.

Radio 98

(1978)

Tidningarna var på hugget

Hela utrustningen. Här ser vi kassettbandspelare, MC-batteri, sändare och slutsteg efter att de blivit nertagna från en tall i Gubbängen dagen efter sändningen..

Fler bilder på Radio 98:as sändare. Överst slutsteg och nedanför drivsteget.

Här ser vi privatpejlare som 78-12-10 hittat Radio 98:as sändare när man sände i från Farsta

Radio 98 var nog den station som jagades mest av privat-pejlarna och en kul detalj i sammanhanget var när Radio 98 spelade in pejlarnas amatörradio (145 MHz) och spelade upp det i sitt program. Gissa om privatpejlarna blev förvånade…. Efter sommaren (24/9) kom de dock tillbaka med en ny modern heltransistoriserad sändare med 25 watts uteffekt och med en anordning som stängde av sändaren när programmet (kassetten) var slut. Sändaren var konstruerad av en radioamatör i södra Stockholm och Radio 98 spred byggnadsbeskrivningar vilket var mycket populärt. Se mer under teknik. Återigen var det discodunk och glada upptåg på 98 MHz på söndagar klockan 21.00. Nu hade man även skaffat postbox i Holland för sina lyssnarkontakter i stället för "poste restante" som man förlitat sig på innan. Man spred nu även ritningar på sin sändare och var på så sätt orsaken till att nya stationer "växte som svampar ur jorden". Även deras stil har kopierats av många efterföljare. Efter det att privatpejlarna tog bandet 78-12-10 var någon annan framme och snodde sändaren. Detta blev slutet för Radio 98. De sände dock ett "Radio 98 Christmas show" den 17 december med en sändare  som senare skulle användas av Radio Angelica.

Radio 98as återfunna sändare

 

När så småningom närradion startade gick de inblandade till stationer "på rätt sida om lagen" såsom "Starport" och "SBC".

Radio FM

(1978)

Den 17:e januari 1982 var det nypremiär och man kunder åter avnjuta Radio FMs signaturmelodi "Monster" med gruppen Bar-Kays. Stationen hade nu utvecklats, men man behöll sin profil med tonvikt på musiken. Mest spelades soul och funk men grupper som BarKays, Fatback, Gap-band och Royce-Royce. Med jämna mellanrum kunde det dock dyka upp både disco, reaggie. Efter 1982 kunde även en del syntmusik förkomma. Radio FM hade många bra egenproducerade jinglar, bl a började man använda klipp ur barnskivor; något som många tagit efter. Tekniskt sett utvecklade Radio FM sin tekniska utrustning hela tiden, vilket också lyssnarna märkte. Bl.a. modifierade man Radio 98:as sändare med en PLL, se ritning till höger. Bra sändningsplatser och ibland riktantenn gav dem bra räckvidd, ibland till Uppsala, och ett tiotal lyckade stereosändningar genomfördes. Efter julshowen 1980 slutade Radio FM sina egna sändningar, man medverkade dock i Radio MBS och Radio Copyright.

 

 

Innanmätet i en PLL-sändare och till höger en komplett väska.

 

TV:s debattprogram "Magazinet" hade i februari -82 ett långt reportage om piratradio där man bl.a. intervjuade Floyd Mahoony.  Under samma kväll slog Radio FM till med en sändning från Skinnarviksberget i Stockholm city. Televerket kom inte, men det gjorde Expressen och Radio FM fick ännu mer publicitet. Veckan efter slog emellertid myndigheterna till och Radio FM blev av med sin första sändare. En vecka senare kontrade piraten med att dubbla sin sändningstid och televerket fick ytterligare en olaglig sändare i beslag. För att riktigt sticka ut hakan dubblade Radio FM sin sändningstid igen (nu två timmar) ,men den här gången hade man låst in sin utrustning så väl att ingen kom åt den. Sändningen utfördes från Odenplan.   Bandet från Odenplan, en raritet

(foto: Jeppe Wikström) Därefter gick man tillbaka till sin "vanliga" halvtimme men sände nu långt utanför stan med riktantenner och välbevakade sändningsplatser. En av de bästa sändningsplatserna man använde var uppe i spiran på Engelbrektskyrkan ! Under våren blev sändningarna mer sporadiska. På sommaren sändes det sista reguljära programmet. Ett samarbete utvecklades dock med Radio Copyright under namnet Radio CFM (se del två).

En rolig sak som hände när Radio FM sände ifrån sitt favorithöghus i centrala Huddinge. När sändargänget smet ut från huset såg de polisens civilbil (brun SAAB 99) utanför. När de åkte runt i Huddinge och "sladdade lite" kom polisen efter. Nu blev man såklart nervösa och tog det lugnt, men ju långsammare men körde ju närmare kom polisbilen som tillslut stoppades Mixman och co. -Ja nu var det alltså kört, tänkte man och funderade på vilket straff för piratsändningen man skulle få. Till sin förvåning anmärkte polisen bara på att det saknades skattemärke och lät de nu lättade piraterna åka. De (näst) sista programmet från Radio FM gick ut i sändning julen 1983. En sak som de, mig vetande, var ensamma om var att sända ut datafiler över radion. I  hemdatorns begynnelse lagrades (som ni kanske minns?) program och data på vanliga kassettband. Vad Radio FM gjorde var att använde de ett sådant band i sin julshow för att sända ut ett program för Spectrum datorer. Vad utsändningen innehöll är det inte så många lyssnare som vet, då julnattens stränga kyla knäckte sändarbatterierna. Radio FM fick en hel del brev och så här kunde ett svar se ut. Efter sin jubileumssändning 1988 har inget hörts från Radio FM, men flera av medarbetarna kan i dag, på olika sätt, höras bland de privata rundradiostationerna

Radio Angelica
(1979)

I grannskapet
(1979)
 

Radio Weekend

Från Stockholms sydligaste förort, Södertälje, kom Radio Weekend. Vet inte mer..

Radio Shithouse

Från Södertälje kom även Radio Shithouse (även kallad Radio Hithouse av länstidningen ) som sände bl.a. från Kusens backe. Man körde med en 75-watts rörsändare byggd med två avlänkningsrör PL 509 i push-pull och 600 volt anodspänning. De 600 volten gjordes genom två motriktade likriktarbryggor och var 300 volt silades med varsin 300-volts elektrolyt. De använde för första gången i piratradions historia i Sverige en FM-modulator enligt pilottontekniken och det gick bra att höra stereo över hela Södertälje, ända ut till Nykvarn. Shithouse var före Sveriges Radio med FM-stereo

Blandat

Slutligen några osäkra
 

Till del 2
glöm inte Teknik  Pejlare och Pirat-TV
 

WWW.ANTUS.ORG