Alla anläggningar inom luftförsvaret hade s.k. FAR-namn (Fast Anropssignal  Rapportering). Detta oavsett om det var en radar, en luftförsvarscentral, de underliggande radargruppcentralerna eller som i vårt fall en Huvudcentral för civilförsvaret. Mer om detta nedan. FAR-namnen som användes under fred var djurnamn. Katten, Vargen, Björnen, Puman, Spiggen eller som i vårt fall Sländan.

Centralerna placerades ofta utanför samhällena för att inte ligga nära (militära-) mål och de byggdes ofta som bergsanläggningar för att stå emot atomvapen mm. Tanken var att man skulle kunna verka autonomt lång tid under ofred varför de fick egna brunnar, avlopp och kraftaggregat.
I de stora centralerna finns även kök och logement så att personalen skulle kunna bo där.

Förutom kommunal ledning styrdes även räddningstjänst, brandkår och polis från dessa centraler som ofta har en mängd radioutrustning och en stor antenn på bergets hjässa. Civilförsvaret ansvarade även under det kalla kriget för lagerhållning av materiel och förnödenheter till befolkningen. Man hade t.ex. skyddsmasker i förråd etc.

Efter 1987 ansvarar kommunerna för denna ledning och de skall ha en Ledningscentral (LC). Några ”gamla” HC/DC moderniserades till ”nya” LC. Andra kommuner lät bygga nya Räddningscentraler (RC); ofta i anslutning till brandstationer. Resultatet blev även att många HC/DC sanerades och stängdes. Andra ligger i malpåse eller har sålts. Några är helt enkelt övergivna då kommuner inte har resurser att ta hand om dem.

Nedanstående HC, kallad Sländan, byggdes 1960-65 och skulle ”under längre tid” försörja ca 100 personer. Anläggningen är i två våningar med ytan 975 m² och byggd som ett tvåvåningshus inne i berget.  
Efter att anläggningen dömts ut och inte använts längre har tjuvar varit där och snott kablar mm. Detta fick till följd att dräneringspumpar stannat och anläggningen skadats svårt av fukt etc.  Bristande ekonomi har gjort att anläggningen inte sanerats och nu står hela härligheten förstörd och öppen.

En ödsligt belägen dörr i in i berget avslöja lite av den dramatik man kan finna innanför. Det första som möter oss är en radiakräkneskiva och en siren.
Med lite fantasi är det ingen bra kombination. För många var kärnvapenhotet något vi levde med och frågan var inte om utan när det var dags..

Lådor för att transportera ut till en observationsplats finns vid entrén. Innanför porten finns ett rum med en större diesel för bergets kraftförsörjning.

Väl inne i centralen slås man snabbt av hur förstört allt är. Det känns mer som ett fartyg som legat på havets botten än en bergsanläggning. Nåväl, spåren av ordning & reda finns kvar, lika så förstår man att kommunikation varit viktigt. Bland annat skulle kommunens telefonväxel flyttas hit i händelse av krig.

foto Johan Rönmark

Till vänster en klassisk snörväxel som fungerade utmärkt utan datorer eller annan känslig apparatur.
Ovan en bild på en oförstörd växel från ett annat HC.

Ordersalen har sett bättre dagar.

Innertaket håller på att ramla ner och möblemanget i kaos. 

Här ovan hur det ser ut i ett bevarat HC. foto Johan Rönmark

Kartor med symboler för främmande fallskärmsstyrkor och mängder av dokument ligger framme och bidrar till ställets atmosfär.
 

En Stationsenhet R70 från SRA.
Detta är inte radiostationerna som användes i berget utan av enheter utanför. Garantin gick ut -72..

Situationslamporna nedan är släckta men har används för att indikera radiaklarm mm.

Säk-skåpet finns kvar med nyckel i låset.

Precis allt är mögligt och äckligt. Exakt hur är svårt att beskriva men häftet  till höger är mest "gelé", uppäten och helt inbakad i möglet.

Aldrig har jag varit så rädd för att ramla omkull och bada i det klägg som täcker precis allt.

Det skall tilläggas att det naturligtvis är helt becksvart inne i denna central.
Ficklampa och extra batterier är bra att ha. 

En bild över hur HC platsar i det stora sammanhanget. En LFC (Luftförsvarscentral) tar emot information från LS-torn (optisk spaning), från signalspaning eller radarstationer (ibland via en s.k. RGC Radargruppcentral) och väljer därefter motmedel: jakt, luftvärnsrobot eller luftvärnskanon. De kommunicerar naturligtvis med andra liknande funktioner inom Försvaret men skickar även varningar till närliggande HC som varnar samhällen och industri med "hesa Fredrik" eller som det egentligen heter "Viktigt meddelande till allmänheten". Styrpanel till höger.

På övervåningen finner vi bl.a. kök och matsal och det som nog varit en heltäckningsmatta..

Välkryddad mat är viktig för den allmänna trivseln

Matsal

Anläggningen har naturligtvis duschar och toaletter nog för att klara de 100 inneboende.

Tänk er själva att efter en stund på "tronen" åtnjuta pappret här till höger.

Övervåningen har även logement för manskap och chefer. Gemytligt inredda med praktiska skåp för förvaring av personliga effekter.

Lakan i papper och madrasser i mögel.

Kontor för allmän administration finns även i anläggningen.
Tjänstgöringsrullor, inmönstringssedlar och hålkort (en form av datamedia som användes strax efter dinosaurierna..) ligger fortfarande kvar.

Inte helt säker på att allt skulle ligga vind för våg...