De älskade icke så sitt liv
att de drogo sig undan döden.


 


År 1962 dog 14 flygvapenpiloter (flygförare) under sitt tjänsteutövande. Nedan en historia om två av dessa, måhända en nullitet i världshistorian men allt annat för de inblandade. Att två jaktplan frontalkrockar bara några få mil från Stockholm gör det hela, för mig, än mer intressant.
För mig började det hela med ett osannolikt ryckte på nätet om olyckan. Nyfiken som man nu är började jag rota.

Några turer till Krigsarkivet gav besked om vad som egentligen hänt men ryktet sa att det eventuellt skulle finns spår kvar i naturen efter alla dessa år.

Nyfikenheten blev till sist för stor så i sällskap med min fotopolare "C-M" gav vi oss av. En strapatsrik  promenad genom slyskog och träsk skulle visa sig belönande.


 


Ett av planen, en J34 Hawker Hunter (Rudolf Gul) från F18



foto Brorsson/Wikipedia



Det andra var en J29F "Flygande tunna"(Cesar Röd) från F3

foto Gnolam/Wikipedia



Haveriet inträffade under en samövning med luftvärnet, som pågick den 15-16/ 1962. Det ifrågavarande flygföretaget avsåg att en grupp J29F (Cesar Röd) från F3 skulle utföra jaktblockad mot luftvärnsförsvarad flygbas (F18), på vilken även försvarande jakt typ J34 (Rudolf Gul) var baserad.

Gruppen ur F3 startade från Malmslätt klockan 0844 med kapten Kellgren som chef. Under 29-gruppens anflygning mot Tullinge (F18) fick man stridskontakt med en grupp J34 ur försvarsjakten på ca 4.000 meters höjd och på ett avstånd av ca 20-40 km från F18.
Gruppen med J34, med kapten Doolke som chef hade startat 08.55.



Striden mellan grupperna, som ägde rum i klart väder, blev snart uppdelad i två geografiskt tydligt avgränsade områden, det ena mellan de båda gruppernas andra-rotar och det andra, där haveriet inträffade, mellan de båda förste-rotarna.

Striden inom detta senare område utvecklades till en ren kurvstrid på mellan 1.000 och 2.000 meters höjd. Under denna strid verkar det som att J29-roten utfört ett flertal s.k. "saxar" (en flygmanöver). även i form av "dubbelsaxar" med 360 gr svängar för att manövrera ifrån J34-roten som hotade bakifrån. Striden synes även ha karaktäriserats av snäva banor och hårda belastningar.

De undanmanövrar som 29-roten sålunda utförde resulterade i att rotetvåan i 34-roten förlorade stridskontakten med de övriga tre flygförarna
(sin chef + fienden).


Gamla torkade träd är södnerbrutna och har fortfarande brandskador.


Turbinblad ligger utspridda över hela området efter kollisionen. Detta från en J29:a


Doolke fortsatte ensam striden mot 29-roten. Strax före haveriet flög 29-roten i försvarsgrupperingen omkring 1.500 meter till vänster om J34:an. Doolke valde att jaga rotetvåan, flygförare Bergvall. I detta läge får rotechefen Kellgren antas ha beordrat ytterligare en "sax".

Under senare delen av denna "sax" kolliderar Doolke med Kellgren. Bergvall uppfattar kollisionen bara som ett eldhav, men eftersom båda de kolliderade flygplanen följdes i kikare av luftvärnspersonalen, kan det anses utrett att sammanstötningen inträffade på nästan kontrakurs med J34:an i planflykt och J29:an i svag dykning.

Högra vingen på J34:an verkar ha träffat J29:an ovanifrån omedelbart bakom förarutrymmet.



J29:an fattar omedelbart eld och bryts sönder och fortsätter i förhållandevis brant bana "som ett eldklot" mot marken.

Kellgren slungades tillsammans med katapultstolen från flygplanet. Kellgren får en huvudskada i sådan omfattning, att medvetslöshet kan ha inträtt.
Kellgrens "omedelbara dödliga skador uppkommo i samband med nedslaget".

J34:ans högra vinge slets loss, varefter flygplanet under rollrörelse i brant bana slog i marken.

Flygplanet tog sannolikt icke eld förrän det splittrades vid nerslaget. Doolke följde med flygplanet och omkom vid nedslaget.




Döm av vår förvåning då skogen är full med skrot från haveriet



Aluminium, rostfritt och plåt. Allt ligger kvar..


På vissa ställen är det nästan svårt att ta sig fram.


Tyg (?) ligger inbäddat i undervegetationen och glas från huvarna ligger överallt.


Ett näst intill poetiskt lugn vilar över platsen.


Delar från Hawker Huntern ligger en bit in i skogen


Ett mycket spännande fynd. Hastighetsmätaren från J34:an


Enligt haverikommissionens mening är orsaken till haveriet att söka i det sätt, varpå de olika planen framfördes. Anledning att tro att någon materialfel medverkat till sammanstötningen föreligger ej. Med tämligen stor sannolikhet har händelseförloppet varit följande:
Kellgren har i vänstersvängen i samband med sista "saxen" koncentrerat målspaningen inåt mot sin rotetvåa, alltså efter mötet under "saxen" åt vänster. Samtidigt har Doolke avsett att svänga in mot den, åt höger svängande,  Bergvall och därför koncentrerat sin målspaning mot denne, dvs åt höger,.
Doolke och Kellgren har därför inte upptäckt varandra i tid, när de möts nästan rakt framifrån.

Kellgren påträffas inte förrän på morgonen dagen efter haveriet. Anledningen till det var att Kellgren och katapultstolen han satt i hade hamnat på en plats som var svår att upptäcka från spanande helikopter och flygplan. "..intet framkommit, som tyder på brott mot gällande flygsäkerhetsbestämmelser inom det stridsområde där haveriet inträffade.." 
En tragisk olycka där två människor gav allt för att skydda riket.



Undertecknad vaktar ett annat vrak, men det är en annan historia. Cool man (försökte) vara :-)


 

WWW.ANTUS.ORG