Har du någon gång varit på barnkalas och sett småglin upptrippade på läsk och godis ?

Sockerhöga far runt som studsbollar längs väggarna och man börjar fundera på hur mycket energi har de egentligen fått i sig.  Om man tittar på t.ex. en Snickers så innehåller den 484 kcal alltså 484000 kalorier. En kalori är måttet på energin det går åt att värma ett gram vatten en grad. Energin i en Snickers skulle alltså kunna värma ett gram vatten från noll grader till 484000 grader Celsius. Inte så relevant och gripbart men om man i stället räknar om det inser man att en Snickers räcker för att koka upp 5 kg fruset vatten. Inte helt exakt få det finns andra beroenden men nära nog. Skrämmande!?

 

På samma sätt kan vi räkna på socker som innehåller 4000 kalorier per gram. En kalori motsvarar 4,19 Joule som är det samma som en Watt i en sekund (Ws). Om vi då tar en typisk polkagris så innehåller den 838000 Ws eller energi nog att driva en MP3-spelare i 10 dagar.

Kan det här stämma? –jo (4000*50*4,19)/(60*60*24) ≈ 10. (under förutsättning att MP3-spelaren drar 1 W och att all värme, förlustfritt, blir el) . Detta är naturligtvis ett mycket tillspetsad teoretiskt resonemang men i alla fall. Det här måste testas.

Tvärvetenskap är kul. Att bygga en termodynamisk generator är mest pappslöjd.
En värmeväxlare tillverkades av ett peltierelement och två kylflänsar från skrotlådan.

 

Peltierelement används mestadels som kylare i t.ex. datorer där man låter likström flyta över olika metaller och får då en värmepump som kyler på ena sidan om elementet och värmer på den andra. Det fungerar även tvärtom genom den s.k. Seebeckeffekten. En värmeskillnad i ett peltierelement genererar en spänning. Så om vi värmer ena halvan med energin från en polkagris och kyler den andra halvan så får vi kräm nog att lyssna på discopop. 

I praktiken kommer vi aldrig kunna få en balanserad förbränning i 10 dagar men om det fungerar en liten stund så är det ju alltid något :-)

Att få eld på socker är svårare än man tror. Det behövs mycket hög temperatur för att få eld på rent socker.  
Att bara tutta på med tändstickor/tändare går inte för då smälter bara sockret och det luktar kola/karamell.
Inget fel i det men inte det vi önskar. Tricket är att använda en katalysator för att få igång reaktionen. En sådan är cigarettaska.

 Katalysator = ett ämne som underlättar förbränning eller annan kemisk reaktion utan att själv förbrukas  i processen.

Med lite aska på grisen tar det fyr. Ryker och luktar illa gör det men vad gör man inte för vetenskapen. Vi förbränning av socker (sackaros) ser den kemiska formeln ut så här  C₁₂ H₂₂ O₁₁ -> 12 C + 11 H₂O.  Förutom värme så återstår lite rent kol och vatten. Sockret brinner, temperaturen i värmeväxlaren stiger långsamt och det gör även spänningen.

Långsamt, långsamt… Det vräker ner blötsnö. Gäsp.

Vill inte vänta utan funderar på om man kan skynda på processen.
Lite mer syre gör att det brinner snabbare.
In och letar upp lite Kaliumnitrat (KNO3 även känt som salpeter) ur den privata reserven.

Teoretiskt är det klockrent

Det kändes som en bra idé, då.

Jag pytsade in lite Kaliumnitrat i brännkammaren. Reaktionen frigör massor med rent syre som sätter fart på förbränningen.
- Oj jäklar vad det tog fart!
Tur att det var mörkt för om det rök mycket före så insåg jag nu (jo lite sent) att socker och salpeter blir en rökbomb.

Värmen blev intensiv.

Lågorna slog upp ur skorstenen och locket brann av (!) men nu steg utspänningen snabbt och var som högst 6 volt innan jag vräkte allt i en snödriva.

Min lilla MP3-spelare drivs av ett 1,5 voltsbatteri så en liten spänningsregulator byggd kring en LM317T fick stabilisera spänningen från peltierelementet.
Så då var det Rammstein och KSMB i lurarna igen och allt väl.

Här är det läge för lite reflektion. Jag använde en katalysator för att kunna förbränna sockret. I människokroppen använder vi också katalysatorer för att förbränna det socker som spjälkats ur maten vid så pass låg temperatur som 37 grader. Katalysatorer i levande varelser kallas enzymer. Då vet du det..